Usch, fick en sån där plötsligt krypande inpå ångest känsla..

Hatar sånt,och det blir så ,jämt och ständigt nu för tiden..

Finns liksom ingen nu-blir-det-bra gräns..

Utan allt flyter på, för fort , saker förändras på bara några timmar..

Jag hoppas du vet hur det känns..

Just detta inlägg är inte så speciellt utvecklat och läsaranpassat..

Utan mer ägnat som egna tankar,tankar åt helvetet..

För några timmar kändes allting så mycket lättare..

Men som säkert för många andra,rasar det jävligt fort..

Det behöver inte vara någon stor händelse..

Det känns svårt att tänka tillbaka på alla händelser som varit ,och försöka låta allt gå vidare..

Det är svårt att släppa allting,allting,precis allting,..

Det är svårt att gråta,det händer inte alls ofta, men idag gjorde det de..

Här ligger jag,ensam och gråter i min säng..

Klockan är 23.22 en onsdags kväll..

Känns verkligen som om allting bara kraschlandade nu och jag har förlorat allting..

Som en stor klump i magen utav ångest bara förökar sig och blir så stor att jag inte får nån luft..

Undrar om det släpper,känns bara som om andetagen blir tyngre o tyngre..

Det räcker nu, för jag orkar inte..

Hejdå..